www.lekalaraleva.se

INTERVJU

Lars H Gustafsson: Se barnen som egna individer

Lars H Gustafsson är barnläkaren som blev en av Sveriges ledande experter på barn, uppfostran och familjeliv. Han är en flitig debattör som ständigt har barnets rättigheter och bästa för ögonen.

Lars H Gustafsson är bosatt i Lund, där även Leka Lära Levas redaktion ligger. Vi stämmer träff för en pratstund om hans böcker och hans syn på barn. Lars har hela sitt yrkesverksamma liv arbetat med barn. Det har han gjort i allt från Lappland i norr till Malmö i söder, i sammanlagt över 40 år. Han är även far till åtta barn.

Under uppväxten i Uppsala tvekade han mellan att bli lärare och läkare. Att han ändå valde det senare berodde på en viktig pratstund han hade med en läkare under en yrkesvalsdag i skolan. Numera är han pensionerad och ägnar sig till stor del åt skrivandet - i form av tankar på sin hemsida, expertdeltagande i tidningar och på nätsajter samt egna böcker. Skrivandet är något lätt och väldigt lustfyllt för honom.
– Jag har ju arbetat med barn hela livet och samlat på mig en del erfarenheter - skräp vore det annars. Jag ser det som mitt ansvar att förmedla det vidare till nästa generation.
– Men jag vill berätta utan att propsa på att det är det enda rätta!

Allt från andlighet till elevhälsa

Den senaste boken hete Växa - inte lyda (Norstedts) och kom ut våren 2010. I den skriver han om hur fostran, när den fungerar, är en ömsesidig process. Genom exempel visar han vad som händer med barn, föräldrar och med anknytningen mellan barn och föräldrar beroende på vilken sorts föräldrar man väljer att vara. Han varvar de konkreta exemplen med teori och modern forskning om barn.

Lars H Gustafsson har även en andlig sida, som bland annat resulterat i boken Gå med dig (Libris). I den berättar han personligt om hur oväntade möten med människor hjälpt honom vidare på en väg som inte alltid varit lätt. Glädjen i att vara medmänniska är ett genomgående tema och han har en kristen grundsyn. För mig berättar han om ett möte med en liten flicka i ett skyddsrum i Beirut medan bomberna föll, ett möte som verkligen påverkade honom.

De sista åren fram till pensioneringen arbetade han som skolläkare på Rosengård i Malmö, något han tycket var mycket intressant och lärorikt. År 2009 kom boken Elevhälsa börjar i klassrummet (Studentlitteratur). Den tar upp det hälsofrämjande arbete i grundskolan, för bara elever som trivs och mår bra lär sig något. Den stora utmaningen för skolan är därför att utforma en arbetsmiljö som främjar både hälsa och lärande. Han har en idé om att de elevhälsoteam som finns ute på skolorna idag också skulle kunna skapas på liknande sätt ute på förskolorna.

Respekt och dialog hans recept

Lars H Gustafsson har klara åsikter om brittiska nanny-program på tv, olika åtgärdsprogram och time-outmetoder. Han ogillar "den nyauktoritära rörelsen", som han kallar den. Han ser den som en trend där barnen ska lära sig att lyda och följa de vuxnas order. Barnen ska tuktas helt enkelt, enligt en anglosaxisk och mer auktoritär linje än den svenska.
– Denna trend kanske upplevs som något nytt, men verkligheten väcker den liv i en gammal drake från förr. Det är viktigt att se det historiska sammanhanget, att föra det pedagogiska idéarbetet vidare istället för att frestas att gå tillbaka till gammalt tänkande.
– År 1979, när lagen mot barnaga kom, trodde vi till exempel att den kampen var vunnen för gott. Men nu när våldet mot barn ökar igen är det bara att kavla upp ärmarna på nytt!

– Idag ropas det ju om att sätta gränser - men med vilka medel ska det ske? Det personliga samvetet kan aldrig formas med hot och straff.

Han framhåller istället ett orsaksorienterat förhållningssätt, med dialogen som grund i allt arbete med barn. Här känner han sig lite besläktad med den danske familjeterapeuten Jesper Juul.

För Lars personligen är det de grundläggande värdefrågorna som engagerar honom mest. Under 1970- och 80-talen var han involverad i framtagandet av FN:s barnkonvention. Det gjorde han i egenskap av representant för Rädda barnen (där han var vice ordförande i många år). Denna konvention ser han som en oerhört viktig grundpelare. Han räknar upp de fyra delar han anser att man hela tiden måste ha framför ögonen om man arbetar med barn:
1. Värdegrundsfrågorna och barnrättsperspektivet
2. Den svenska lagstiftningen
3. Professionsetiken
4. Vetenskapligt beprövade erfarenheter och den egna kompetensen

Tror på det goda hos barn

Det som driver Lars H Gustafsson är en oresonlig ilska över hur barn kan kränkas. Han kopplar själv ihop denna ilska med en upplevelse han hade som treåring. Då låg han inlagd på ett sjukhus i Östersund i tre veckor utan någon kontakt med sina föräldrar.
– Ja, jag kan faktiskt bli jättearg över saker som rör barn. Jag fick exempelvis nyligen ett brev där en mamma undrade över sin treåring.
–Mamman beskrev det som att barnet hånlog medan han kastade sin mugg i golvet. Men ingen treåring i världen kan vara så beräknande och utstuderad att den hånler!

Och nyligen var han i Blekinge och föreläste för lärare i förskoleklass. Han pratade om nackdelarna med avskiljande time-out metoder. Och om fördelarna med att en vuxen lyfter ut det skrikande barnet ur situationen och är med och stöttar det. Att man tar en gemensam time-out helt enkelt, barnet och en vuxen. En av deltagarna undrade då hur hon skulle kunna göra det - hon som var ensam med 15 barn.
– Då blev jag återigen så förbannad. Ingen människa ska ensam behöva ta hand om 15 barn. Det leder garanterat till auktoritära åtgärder även om man inte hade velat det från början.

För Lars H Gustafsson är det viktigt att alltid, alltid tro barnet om gott. Och han förundras av barns starka överlevnadsförmågor. Han förklarar vidare, att han sällan är bekymrad när han möter barn - men ganska ofta när han möter vuxna. Exempelvis tycker han att det existerar en övertro på färdiga pedagogiska modeller.
– Man måste kunna kritiskt granska dessa modeller och våga använda dem friare. Men en förutsättning för det är förstås att man är trygg och kompetent i sin yrkesroll.

Han menar också att det finns mycket kompetens hos personalen på förskolorna i Sverige, men att de allt mer begränsade resurserna inverkar och gör läget kärvare.
– Det leder till för stora barngrupper, för lite stöd från ledningen, för mycket outbildad personal... Sammantaget leder det hela snabbt till en försämring,. – – Jag tycker det vore dags för ett helt nytt förskolelyft!

Text:Lotte Mjöberg