www.lekalaraleva.se

INTERVJU

Pedagogdoktorns recept för förskolan och skolan

John Steinberg, eller ”Pedagogdoktorn” som han brukar kallas, är en uppskattad föreläsare, kursledare och författare i Sverige. Allt han gör har som syfte att hjälpa människor förstå att de kan påverka sin arbets- och livssituation. ”Empowerment” är hans ledord.

John Steinberg är sedan 40 är tillbaka djupt engagerad i den svenska förskolan och skolan. Han är från början amerikan, från Rochester nära Niagara-fallen i delstaten New York. Han tog sin lärarexamen på en annorlunda pedagogisk institution i USA i början av 1970 talet. Där kom han tidigt i kontakt med ämnet emotionell och social utveckling i klassrummet. Det var då forskarna började intressera sig för den s k affektiva delen av inlärningen. Tidigare hade det endast handlat om den kognitiva delen.
– Sedan dess har jag hållit mig till det ämnet, säger han på sin lätta, amerikanska brytning. Det finns väldigt många lärdomar att dra genom att ta in ämnet psykologi i pedagogiken.

Tack vare en kvinna hamnade han i Sverige. Året var 1971:
– Den nya läroplanen hade ju antagits 1969 men ingen visste riktigt hur man skulle hantera den. Jag kom med en hel del nya idéer och metoder i bagaget. Många används än idag, t ex värderingsövningar.

Han doktorerade 1976 vid Uppsala universitet:
– Men jag blev aldrig någon bra forskare. Jag är alltför praktisk lagd, förklarar han.

Namnet Pedagogdoktorn kommer från en serie krönikor som han skrev i en tidskrift under en period. Han kallas även ibland för Dr John, som en svensk motsvarighet till den amerikanske tv-psykologen Dr Phil. Namnet har sin grund i en UR-serie, som han var programledare för.

Fristående skolobservatör

Idag bor han i Sigtuna utanför Stockholm, tillsammans med sin sambo Åsa som är klasslärare. Han har tidigare arbetat både som lektor och rektor men idag kallar han sig för ”skolobservatör”:
– Jag är ute och observerar väldigt mycket i olika förskolor och skolor!

Till dags dato har han publicerat drygt 40 böcker – och han är i full gång med att skriva fler. En av de senaste heter Att vända en klass – från oro till fokus, skriven tillsammans med sambon Åsa Sourander. I den diskuterar de hur man kan vända en stökig klass, och skapa arbetsro, koncentration, fokus, engagemang och motivation. De båda författarna sticker inte under stol med att det krävs krafttag för att lyckas med denna vändning.

Boken är uppbyggd kring ett antal principer. John Steinberg skriver om bland annat ledarskap, värdegrund och resultat. Åsa Sourander konkretiserar med exempel på hur hon har gjort i ”sin” klass. På ett vardagsnära sätt behandlas även problematiska och svåra situationer. Här är ett utdrag av en princip:
"Om inte gruppen fungerar bra är det svårt för individen att fungera bra."

De förklarar lite om denna princip:
Det finns mycket som motarbetar byggandet av en gruppkänsla. Fostras dagens ungdomar att främst tänka på sig själv och sätta sina egna behov i centrum? Hur många föräldrar säger idag till sina barn att hålla tillbaka sina egna behov och intressen till förmån för gruppen eller för dem som har det svårare? Prioriteras idag solidaritet eller individualisering?

John utvecklar ämnet genom att förklara hur det i individualiseringens spår är meningen att pedagogen ska anpassa sig till varje enskild elevs behov, nivå, lärstil och typ av begåvning. Det ger pedagogerna en tuff utmaning.
– Det kanske låter lite kontroversiellt, men jag anser att det är för stort individuellt fokus idag. När man ska få en barngrupp eller skolklass att fungera är det alltid gruppen som går före individen.

Hur gör de ”goda” pedagogerna?

I boken Världens bästa fröken – när modern pedagogik fungerar diskuterar han om sådana personer existerar - och vad som i så fall är deras hemlighet. Hur gör de "goda" pedagogerna i praktiken? John Steinberg framhäver flera gånger den balans av både kärlek och struktur, som han tycker finns inom förskolan.

I boken skriver han:
"Hos världens bästa fröken finns det inga som helst tveksamheter kring kärleken. Barnen och ungdomarna vet att fröken trivs med sitt jobb, gillar att vara bland barn och ungdomar, älskar sitt ämne eller det hon har ansvar att leda, ser fram emot att möta gruppen varje dag och ser varje individ som en självständig person med vilja och behov. Kärleken är onekligen ett kontroversiellt begrepp i en bok som ändå ska presentera pedagogiska teorier och modeller. För mig spelar det ingen som helst roll att kärleken är svårdefinierad och att det verkligen är tveksamt om det går att använda ordet som vetenskapligt begrepp.

John Steinberg anser att den svenska förskolan i många avseende en förebild för skolan idag.
– Ja, de har förstått sitt uppdrag bättre och lyckats skapa rutiner och trygghet.

I Världens bästa fröken skriver han:
När eleverna vet att fröken ser dem, tycker om dem och vill vara har de mycket lättare att acceptera att acceptera struktur, normer och regler. Det finns ingen tvivel i denna bok: struktur är hemligheten bakom framgångsrika exempel på processpedagogik. Men brister det i kärleken är det nästintill omöjligt att få en fungerande struktur. (ur Världens bästa fröken)

Tvärt emot anknytningsteorin

John Steinberg menar att barn idag bär betydligt tyngre bördor än för 30-40 år sedan. Det är svårare att vara barn idag, inte minst genom den strida ström av vuxna som de möter.
– Varje dag möter de olika pedagoger, lärare, fritidsledare, ledare inom idrottskolor och andra fritidsaktiviteter... Dessutom kommer många från splittrade hem med nya familjebildningar.
– Enligt anknytningsteorin behöver barn ha nära anknytning till högst ett par vuxna – idag har de istället en ytlig anknytning till ett stort antal vuxna.

John menar att många barn helt enkelt inte kan eller orkar ta till sig alla dessa vuxna med deras olika värderingar. De blir därmed mer utelämnade och tyr sig istället till kamraterna:
– Ja, förr fanns det kanske bara en fröken och ett par föräldrar som gav signaler om vad som var rätt eller fel. Idag är många vuxna, som ger många olika signaler.

John Steinberg berättar om en fjärdeklass i Sigtuna, som hans sambo Åsa övertog. De hade redan bytt lärare tre gånger innan. Hur skulle barnen (och föräldrarna) kunna lite på henne, att hon skulle komma att finnas kvar för dem?
– Denna ”vuxentrötthet” hos barnen ser jag, utifrån ett individutvecklingsperspektiv, som ett stort problem. Men det är ett fenomen som finns i hela västvärlden, inte bara i Sverige. Den är en konsekvens av välfärdsstrukturen.

Det pedagogiska ledarskapet viktigt

– Det vi också klart vet, är att ledarskapet i förskolan och skolan är helt avgörande, fortsätter John engagerat.
– Ledarskapet måste bygga på att man skapar konstruktiva relationer med barnen och har en god balans mellan ämnessidan och den sociala sidan.
Han betonar att det som pedagog och lärare inte bara handlar om att alla ska komma överens i ord, utan också i handling. Och att man tar sitt personliga ansvar och blir medveten om sitt eget sätt att agera och skapa relationer på. Detta ämne utvecklar han bl a i boken Professionella samtal - konsten att leda utvecklingssamtal i förskolan. Han skriver där: Helst vill jag döpa om utvecklingssamtal till styrkesamtal. Det är i alla fall vad det borde handla om - att söka styrkor som går att bygga vidare på för dem som du samtalar med.

Som slutord poängterar han vikten av att använda ord som ”varsågod” och ”tack”. De visar på respekt och uppskattning.
– Positiva lappar och meddelanden till föräldrarna är också väldigt betydelsefulla. Först när både barnen och föräldrarna vet att pedagogerna sett dem göra något bra, är det lättare att ta itu med det som är svårare eller obekvämt.

Text:Lotte Mjöberg