www.lekalaraleva.se

INTERVJU

Mångfaldsarbete mer än ramsor, riter och mat

Traditioner och föreställningar gör det svårt att leva upp till läroplanens intentioner att förskolan ska bidra till att barn med utländsk anknytning får stöd i att utveckla dubbla kulturtillhörigheter. Johannes Lunneblad, lektor i pedagogik, har tittat närmare på situationen. Det har lett till bl a en doktorsavhandling och en bok.

Traditioner och föreställningar gör det svårt att leva upp till läroplanens intentioner att förskolan ska bidra till att barn med utländsk anknytning får stöd i att utveckla dubbla kulturtillhörigheter. Johannes Lunneblad, lektor i pedagogik, har tittat närmare på situationen. Det har lett till bl a en doktorsavhandling och en bok.
Johannes Lunneblad studerade hur den dagliga verksamheten för förskolan planerades, organiserades och genomfördes. Det handlade inte om individuella uppfattningar hos förskolepersonalen, betonar han vid vårt samtal.
Syftet var att undersöka hur förskolan arbetar med att få barnen att förstå och fungera i sin miljö, och att utveckla en förståelse av sig själva och andra människor.
I september 2006 disputerade Johannes på Göteborgs universitet med avhandlingen "Förskolan och mångfalden". Han hade utfört en etnografisk studie i på en förskola i ett multi-etniskt område. Under tre terminer följde han verksamheten vid två 1–5-årsavdelningar, där ungefär hälften av barnen under sex år hade utländsk anknytning.

Egna föreställningar sätter krokben

I Lpfö 98 står det: "I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmågor och barns eget kulturskapande som att överföra ett kulturarv – värden, traditioner, historia, språk och kunskaper – från en generation till nästa."
– Tänk på ordet invandrare, säger Johannes. Vilka associativa ord dyker upp din hjärna? Hedersmord? Arbetslöshet? Förtryckta kvinnor? Gängbråk?

Innanför förskolans grindar ska mångkultur lyftas fram som något positivt. Men det kan vara svårt när man mest har negativa bilder av det. Att leva upp till läroplanens intentioner att förskolan ska bidra till att barn med utländsk anknytning får stöd i att utveckla dubbla kulturtillhörigheter blir då inte lätt. De negativa föreställningarna sätter helt enkelt käppar i hjulet!

Eftersom samhället är så segregerat saknar de som jobbar i förskolan, precis som alla andra, erfarenheter om en kulturell mångfald som inte är hierarkisk eller diskriminerande. Ibland ifrågasätter man, men oftast blir detta en del av vardagen och den oskrivna norm man rättar oss efter.
– Detta att arbeta mångkulturellt är inte alls så självklart som man kanske kan tro, förklarar Johannes. Dessutom kommer det ofta som något utöver det vanliga arbetet – och därför tror de sig inte orka med det.

När förskolepersonal tänker på ordet kultur tänker man ofta i de stora banorna och ser då inte det lilla barnet framför sig. Johannes Lunneblad menar att eftersom invandrare och mångkultur många gånger i samhället förknippas med negativa saker, blir det att man inom förskolan väljer något neutralt och positivt. Det blir ramsor, sånger, festivaler och mat: allt det där kollektiva och neutrala som går att frigöra från vardagen.
– Jag menar att man skulle kunna lyfta fram det mer allmänna och vardagliga istället. Och se mer till det enskilda barnet – och vad som är viktigt för det! För Muhammed är det kanske viktigare att han hejar på GAIS än att hans pappa är perser. Det handlar om enskilda personligheter istället för etnicitet.
– Förskolans tradition säger ju att alla har ett lika värde men detta är en annorlunda "annorlundahet" som ska lyftas fram till skillnad från t ex funktionshinder, kön, sociala klasser...
– Ett mångkulturellt arbetssätt innebär för mig att man lyfter fram alla barn!
Det är lätt att luras av sina föreställningar om människor med utländsk anknytning. Han tar ett tydligt exempel:
–Några av förskolans föräldrar ville inte att deras barn skulle äta kött. Jag trodde att det var av religiösa skäl för att det inte var Halal. Det visade sig att de var rädda för galna ko-sjukan!
– Står det "Abdullah äter inte kött" på dietlistan på väggen så tar man omedelbart för givet att det är för att han är muslim. Men identiteter som bygger på etnicitet och kultur utgör distinktioner mellan människor - det blir "vi" och "de andra".

I grunden handlar det om makt och rättvisa

Hösten 2009 kom hans bok Den mångkulturella förskolan - motsägelser och möjligheter (Studentlitteratur) ut. Den bygger på hans uppmärksammade avhandling. Hur kom det sig då att han blev intresserad av ämnet från början?
Johannes, som är 38 år, är uppvuxen på Hönö i Göteborgs skärgård. Han har länge varit intresserad av att försöka förstå grupper i samhället men från början hade han siktet instället på att bli fritidspedagog. När han studerade etnologi och sociologi på universitetet upptäckte han att hur stimulerande det var att läsa och skriva, så fritidspedagogplanerna försvann.

Efter disputationen år 2006 tillbringade han närmare ett halvår i New York, som post-doc. Han var på en high school i Brooklyn, där han var del i ett stort internationellt forskningsprojekt. Eleverna på denna skola var invandrarbarn, för att få gå på skolan skulle de ha varit maxmalt fyra år i USA.
– Det var märkligt att varje morgon behöva passera genom säkerhetskontroller mot vapen, bara för att kunna gå in på skolan.
Johannes Lunneblad är fortfarande verksam i nationella och internationella forskningsmiljöer där frågor kring det mångkulturella samhället och utbildning behandlas. I lektorstjänsten ingår även undervisning på universitetet.
– Navet i hela mitt arbete handlar om vad en skola för alla egentligen innebär. Som forskare är det då inte ett specifikt intresse för invandrarfrågor jag drivs av, utan för mig handlar det om samhällsfrågor rörande makt och rättvisa.

Text:Lotte Mjöberg