Camilla Björklund är anställd som universitetslektor vid Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande. Men under två års tid är hon post doc-forskare där, för att genomföra ett utvecklings- och forskningsprojekt där hon arbetar med att fortbilda och handleda förskollärare i deras arbete med matematik i förskolan. Hon har tidigare även arbetat som forskningsledare vid Enheten för barnpedagogik, Åbo Akademi i Finland.

Camilla forskar och undervisar i de yngsta barnens matematiklärande och hur pedagoger i förskolan kan tolka, förstå och utmana barns tidiga matematiska tänkande och färdigheter. Hon utbildade sig till förskollärare (barnträdgårdslärare som det heter på finlandssvenska) i Jakobstad i Österbotten. Eftersom hon alltid tyckt om matematik, var det naturligt att välja detta ämnesområde när hon skulle skriva sin magisteruppsats. Hon kom att fortsätta in på forskarbanan. År 2007 lade hon fram sin doktorsavhandling.

– Jag tittar på vad barn gör med sin kunskap om matematik, hur de tar till sig den och bearbetar den, förklarar hon.

– Tidigare har det inte funnits särskilt mycket pedagogisk forskning om barns matematiska lärande. De flesta studier har mest handlat om olika experiment som man testat på barn.

Matte i vardagen

Camilla har två barn därhemma:
– Visst blir det en del matematik därhemma, avslöjar hon. Vi delar spenatplättar i kvartar och halvor, sorterar och sådant. Det viktiga är att just se matematiken i vardagen.

– Matematiken finns naturligt hos alla, redan hos de yngsta barnen. Det gäller bara att stimulera nyfikenheten och utmana barnens tänkande. För att barn ska lära sig laborera med tal och upptäcka vilken numerär innebörd ett tal kan ha, måste talraden bli mer än en uppräkning av ord.

I sin undervisning möter hon ofta studenter som inte tror att de är duktiga på matematik:
– De är rädda för matematiken och tror inte på sig själva. Men matematik handlar om så mycket mer än multiplikationstabellen!

Det är därför viktigt att både pedagoger och föräldrar pratar matematik med sina barn och hjälper dem att upptäcka matematiken såväl i som utanför förskolan! Men här är det inte bara att prata på och räkna 1,2,3 i tid och otid, utan det är kvaliteten på samtalen som är avgörande för om barnen får stöd eller ej i sin begreppsbildning.

Många barn hör räkneramsan varje dag och till och med flera gånger om dagen. Att räkna på talraden återkommer till exempel i samlingen, när man ska gå och äta, när man delar in barnen i mindre grupper och när man spelar spel. Visserligen är det viktigt att orden följer varandra i rätt ordning, men varje ord har ju också en mycket specifik innebörd och plats i talraden. Fem kommer före sex och efter fyra, därför att den numerära skillnaden i innebörd avgör placeringen. Men, för att barn ska lära sig laborera med tal och upptäcka vilken numerär innebörd ett tal kan ha, måste talraden bli mer än en uppräkning av ord.

Att laborera med talraden på olika sätt och börja mitt i, räkna neråt eller ta flera steg i gången väcker uppmärksamheten på själva talbegreppen i talraden. Först då kan talen få mening och bli användbara.

När man pratar matematik brukar de allra flesta först komma att tänka på siffror och symboler. För många barn blir det därför också det första de uppmärksammas på som ”matematik”. Trots detta tar det flera år innan barn sägs ha tillägnat sig en grundlig förståelse för tal och siffror. Och det beror på att siffersymbolerna som omger oss och de tal vi använder i kommunikation med varandra har olika innebörd beroende på sammanhanget.

Hennes bästa råd till alla pedagoger, såväl blivande som yrkesverksamma, är att gå på vardagsmatematiken:
– Jobba med grunderna! Det finns så mycket man kan problematisera och skapa medvetenhet om: stor-liten, sortera, ta bort, lägga till etc. Det ger en snöbollseffekt

Camilla Björklund har skrivit två böcker, som båda givetvis finns i bokklubbens sortiment:

Bland bollar och klossar (best.nr 4405057) samt En, två, många (best.nr 4701557).

Som avslutning några skrivna ord från Camilla Björklund själv:

Det finns alltså skäl att uppmuntra varandra i arbetslaget och även barnens föräldrar att se siffersymboler och tänka på tal som man pratar om. Vilken betydelse har de i olika sammanhang och hur kan man tolka dem? Det är inte alltid en självklarhet att vuxna och barn förstår en bakomliggande logik, men det är fantastiskt roligt att spekulera och tänka ut möjliga orsaker tillsammans.

Varifrån har spårvagnarnas och bussarnas siffror sina ursprung? Spelar det någon roll vilket nummer spelaren har på skjortan? Varför är husnumren jämna på ena sidan av gatan och ojämna på den andra?