www.lekalaraleva.se

INTERVJU

En språklig glädjeförmedlare

Intresset för barns språkliga utveckling och stimulans är den röda tråden i Ann-Katrin Svenssons forskning. Hon är lektor
och docent i pedagogik, tillika författare.

Sedan två år tillbaka är Ann-Katrin Svensson verksam vid Högskolan i Borås, efter att i många år varit på Högskolan i Jönköping. Hon bor kvar i Jönköping, där hon också är uppvuxen. Redan som tonåring visste hon att hon ville delta i barns utveckling, men vägen dit gick via ett förskräckligt bankjobb.
Hon berättar humoristiskt om det:
– Min pappa ordnade arbete åt mig på en bank här i Jönköping. Men jag bara grät, ville därifrån och gjorde alla fel man kan tänkas göra på en bank: gav fel summor tillbaka till kunderna, skrev in fel siffror och kontonummer, skickade viktiga papper fel... Kassan stämde aldrig!

Med hjälp av en syo-konsulent fick hon istället en förpraktikplats på en förskola - och älskade det från första stund. Redan där höll hon på mycket med läsning och fingerramsor för barnen, och insåg värdet av det. Hon utbildade sig sedan till förskollärare i Falun, där hon tog examen år 1977.

Efter utbildningen arbetade hon på en förskola i Jönköping i några år. Därpå läste hon psykologi och pedagogik. Så småningom, år 1993, disputerade hon vid Lärarhögskolan i Malmö på avhandlingen Tidig språkstimulering av barn.

Två böcker av Ann-Katrin hittills

Ann-Katrin är 54 år idag. På fritiden tycker hon om att plocka svamp och arbeta i trädgården och sommarstugan. Hon avslöjar också att hon har ett stort intresse för vin. Hon har hittills gett ut två böcker. Den första är den kanske mest uppmärksammad boken. Språkglädje - språklekar i förskola och skola är avsedd som en kunskaps- och inspirationskälla för alla som möter barn i åldrarna 3 till 11 år. I denna bok presenteras en mängd rim, ramsor, fingerlekar, hemliga språk, sånger, gåtor, talesätt, berättelselekar och andra former av språklekar och språkliga övningar.

I ett inledande avsnitt redogör författaren för olika faktorer som inverkar på barns språkförmåga samt tydliggör hur barns språk kan stimuleras på olika sätt. Författaren betonar att språklig medvetenhet, t.ex. om språkljud och orddelar, underlättar läsinlärningen. Hon visar också vilken betydelse föräldrarna har för barnens språkutveckling och ger praktiska råd om hur man kan skapa en god språklig miljö i hemmet, förskolan och skolan.

Den nästföljande boken heter Barnet, språket och miljön - från ord till mening. Det är den bok som Ann-Katrin personligen kanske är mest nöjd med. Här förklarar hon grundläggande begrepp inom barns språkutveckling och ger en översikt över teorier om barns språktillägnande. Med en mängd exempel visar hon hur barn når språklig medvetenhet och hur man som lärare och pedagog kan göra för att stötta dem i deras strävan.

Samspel vid datorn

Förskolans användning av datorer är ett annat ämne som hon studerat. År 2008 använde 21% av treåringarna Internet, 28% av fyraåringarna och 52% av femåringarna. Men när hon började titta på det början av 1990-talet var det något nytt och spännande för barnen. De köade framför förskolans dator! Men framåt 1998 hade det ändrats, då berättade barnen att de hade mer spännande spel därhemma, som till exempel olika krigsspel och rallyspel. Hemma fick de dessutom vara ute på internet och de fick mejla, men på förskolan hade de inte internetuppkoppling

Det Ann-Katrin Svensson funnit angående datorer, är att de skapar ett fint samspel mellan barnen. När de sitter tillsammans två och två och kanske ritar på skärmen pratar de mer än i andra sammanhang. De är mer sociala. Fastän de tvingas samarbeta mer där än i andra skapandesituationer, är de mindre osams. – Däremot ger datorn inte automatiskt ett mer utvecklat språk. Men barnen får i alla fall en viktig samtals- och samspelsträning.

Ann-Katrin anser att man ska se på datorn som ett redskap bland alla andra på förskolan: – Man skulle ju aldrig ge restriktioner om att de bara fick leka 2 timmar i veckan med Lego, varför ska man då göra det med datorn? Och varför är man rädd för att barnen sitter still vid just datorn? Pedagogerna vill ju att barnen ska kunna sitta stilla i andra sammanhang, som vid samlingen till exempel.

Språkmiljön runt barnen

Just nu slutför hon en forskningsrapport som bygger på studier av 60 förskoleavdelningar på olika platser i Småland. Hon studerar hur pedagogerna arbetar med att utveckla språkmiljön, hur samarbetet mellan förskolor och bibliotek kan utvecklas och vad barnen tycker om böcker och bokläsning på förskolan och hemma.

Det hon fann var många oerhört välutvecklade och spännande språkliga miljöer. Miljöer där det flödade av bokstäver, siffror, bilder, kartor, språktåg, mysiga läsmiljöer, spännande sagolådor och barnens sagoförfattande vid datorn. Laminerade sagor och visor som satts upp i barnen höjd på väggen eller laminerats på golvet så de yngsta kan krypa och peka på bilder och text. Många avdelningar hade gjort ett imponerande arbete för att göra språkmiljöerna så rika som möjligt, även utomhus med sagohus och guldfärgande stenar som ledde till sagogrottor.

Hon fann också att pedagogerna ofta censurerar böcker. Det kan bero på att de inte tycker att ämnena passar, de är för svåra eller inte lämpliga, men det kan också vara att boken är för tjock eller inte skriven på svenska. Och att de sätter upp villkor: som att barnen till exempel bara får låna två böcker vardera. Ann-Katrin menar att man skulle kunna förhålla sig lite friare, det skulle inte göra så mycket om en del böcker vore lite för svåra eller om ingen kan läsa dem. Det skulle ge upphov till samtal om varför en vuxen som kan läsa inte kan läsa alla texter och att det finns olika språk och olika skriftspråk. Dessutom borde barnen få långa många böcker var – boklån är ju gratis.

I studien hon gjorde deltog sammanlagt 116 barn. Av dem fann hon att åtta av dessa barn inte hade några böcker alls hemma och heller ingen som läste för dem: – Även om de i min studie inte var många till antalet var det så otroligt synd! Förskolan har en jätteviktig funktion att fylla med läsning.

I tidigare studier har hon dock funnit att man faktiskt inte läser så mycket för barn som man kan tro på alla förskolor. Högläsningen fungerar istället, enligt Ann-Katrin Svensson, mer som en utfyllnadsaktivitet i väntan på något, exempelvis lunchen. Eller innan vilan, men då somnar ju många ifrån boken.
– Det är klart att detta är bättre än ingen läsning alls. Men jag skulle verkligen önska att man läste för läsningens egen skull, som en egen upplevelse. Att man visar barnen den glädje, spänning, medkänsla eller kunskap man kan få genom boken.

Text:Lotte Mjöberg